Stilfrågor
Text: Olaf Adam; Bilder: Fabio Lovino, Jerome Bonnet, Bill Douthart, WDR
Den här artikeln publicerades ursprungligen i 0dB - Das Magazin der Leidenschaft N°3
Sångare, musiker, programledare, underhållare – i mer än fyra decennier har Götz Alsmann varit en sorts handelsresande i underhållning och ständigt på resande fot. Och han har alltid varit sig själv trogen.
”Jag har aldrig känt att jag missar något hemma.”
Götz Alsmann är Münsterbo på livstid, det är säkert. Han föddes där, har bott där hela sitt liv och har inga planer på att ändra på det. Det verkar förvirra många mediemänniskor, för han måste ständigt förklara sig i intervjuer – varför just Münster? Förklaringen är enkel. Redan som ung reste Alsmann runt i landet i jobbet, först som musiker och senare även för TV, och han var ständigt på väg. ”Och överallt dit jag kom – München, Berlin, Hamburg eller någon annanstans – förklarade lokalbefolkningen alltid med stor energi hur hemska dessa städer egentligen var, trots att jag hade sett fram emot att besöka dem. Kanske därför har jag, till skillnad från många andra, aldrig känt att jag skulle missa något hemma.”
”Jag trivs väldigt bra i Münster. Staden är tillräckligt stor för att man ska kunna göra, få och uppleva allt man vill. Samtidigt har man fortfarande känslan av att leva i ett överblickbart samhälle. Dessutom är Münster en mycket yngre stad än många kanske tror. Av 300 000 invånare är över 60 000 studenter, och det präglar såklart staden.”
En igenkännbar stil
Det var också här i Münster som Götz Alsmann utvecklade sin igenkännbara stil. Kostym, slips och näsduk hör helt enkelt till. Naturligtvis är Alsmann en underhållningsproffs och vårdar den här stilen medvetet som sitt kännetecken. Men det började faktiskt av helt andra skäl.
”Det fanns en herrklädesbutik i Münster som jag blev förälskad i som ung. Man gick dit, fick råd och köpte en ny kavaj och nya skor på 15 minuter. Sedan stannade man kvar en stund och drack kaffe eller ibland en whiskey. Det verkade mycket bättre än att ständigt fundera på vilken jeansmodell som var inne för tillfället. Dessutom slipper jag varje morgon ta det grundläggande beslutet om vilka kläder som passar för dagen. På så sätt är det väldigt praktiskt att ha en egen stil. Och det sparar mycket tid.”
Skönheten i det operfekta
Trots allt pragmatism kan man nog även tillskriva Götz Alsmann en viss personlig fåfänga. Han trivs i sina kostymer, som kanske är ”retro” men aldrig ser gammalmodiga ut. Han kombinerar sin garderob ibland djärvt men alltid smakfullt. Så stil har ändå något med skönhet att göra, eller?
”Först och främst är stil också ett slags skydd. Oavsett om det passar situationen eller inte – att ha en egen stil, en personlig touch, ger alltid trygghet. Dessutom är skönhet helt subjektivt och beror på tid, mode, personliga inställningar, personlig påverkan. Att tala objektivt om skönhet är nästan omöjligt. Vi uppfattar till exempel skönheten i musik bara om musiken kommer från en kulturkrets vi känner till. Arkitekter och matematiker har funderat på en mätbar estetik, men är det egentligen sann skönhet?”
”För en tid sedan intervjuade jag Nikolaus Harnoncourt för Arte, och vi kom in på begreppet ’gyllene skönhet’. Han menade då det ögonblick när en musiker verkligen vågar något under spelningen, men sedan misslyckas totalt. Men ändå var han på jakt efter den gyllene skönheten. Det är den skönheten som även kan finnas i det operfekta. Ibland är det bara idén man eftersträvar som räknas.”
Brottet inom schlager
Många känner Götz Alsmann främst från TV. Men även om han tack vare 20 år och över 700 avsnitt av ”Zimmer frei” har haft sin största framgång där, säger han själv att det var mer av en slump att han hamnade där. Den största passionen för Münsterbon har alltid varit musiken, särskilt den tyskspråkiga schlagern. Men enligt hans definition existerar den egentligen inte längre. ”I slutet av 60-talet skedde ett brott inom schlagern. Musiken som från 70-talet spelades i ZDF-Hitparade – av artister som egentligen bara fanns i ZDF-Hitparade – det var i stort sett schlagerns självuppgivelse. Den egentliga schlagern från tiden mellan 1880 och 1965 skrevs, komponerades och textades mestadels av konventionellt utbildade musiker. Dessa musiker – Michael Jary, Heino Gaze, Peter Kreuder – var ibland mycket ambitiösa. Jary hade till och med studerat hos Stravinsky. Och dessa skickliga personer tog så småningom, kanske till och med motvilligt, steget in i underhållningsmusiken.” Men vad hände egentligen som gjorde att denna visserligen lättlyssnade men aldrig enfaldiga underhållningsmusik blev till den meningslösa massprodukten som idag kallas ’schlager’?
”Många av musikerna som från 70-talet kom att dominera schlagern hade egentligen tänkt göra karriär som beatmusiker. När försöket att bli nya Rolling Stones misslyckades, skrev de i stället schlager med sina begränsade musikaliska resurser. Omvänt ledde det tyvärr till att musiker som faktiskt gjorde bra, ny schlager, som till exempel Udo Lindenberg eller Reinhard Mey, definierade sig som rockmusiker eller visartister. Sådana beteckningar är ju i slutändan bara marknadsföringstermer, och dessa musiker valde helt enkelt en annan term. Roland Kaiser var nästan den enda inom traditionell schlager som klarade en kvalitetskontroll.”
Vinylvågen räddar albumet
Det är knappast förvånande att Götz Alsmann är en uttalad fan av vinylskivan. I början av 2000-talet lyckades han till och med övertala WDR att skapa formatet ”Einfach Alsmann”, där en låt i slutet av varje program spelades in live direkt på vinyl framför kameran. Särskilt som musiker ligger vinylskivan honom varmt om hjärtat, och han välkomnar den pågående vinylvågen.
”CD:n som medium är utan tvekan på sin avskedsturné. Däremot firar vinyl-LP:n en fantastisk comeback. Den kommer aldrig att gå om streaming, men den kommer säkert att vara en trevlig och ganska utbredd hobby. Det bidrar till att hålla albumet som konstform vid liv. I streamingens tidevarv märks ju knappt albumet längre, medan en LP eller till och med dubbel-LP kan ge lyssnaren en konstnärlig helhetsbild, precis som musikern hade tänkt. Därför tar jag den här ’hypen’ på fullaste allvar och gläds åt den. Även om jag är övertygad om att många som nu gör stor sak av det här, om fem år kommer att ha en annan hobby. Kanske bygger de då modelljärnvägar eller vårdar sin retrocykel eller något sådant. Men så länge det finns människor som ägnar sig åt denna härliga hobby har vi som musiker fortfarande en fysisk form att ge vår musik. Och det gör mig glad.”
New York, Paris, Rom, Münster
Nyligen avslutade Götz Alsmann ett ambitiöst musikprojekt. För en trilogi av album reste han med sitt band först till Paris (2011), sedan till New York (2014) och slutligen till Rom (2017), för att där spela in chanson, evergreens och schlagerhits från respektive land i legendariska studior. Alla tre album har och kommer att följas av omfattande turnéer med otaliga konserter i stora och små städer runt om i landet. Det här livet, alltid på väg, har för länge sedan blivit andra natur för Götz Alsmann – det stör honom inte. För mellan varven går resan alltid tillbaka hem, tillbaka till Münster.
Info: Götz Alsmann
Götz Alsmann föddes 1957 i Münster och studerade där musikvetenskap. Sedan tidigt 70-tal är han verksam som professionell musiker och har under sin karriär spelat in dussintals skivor. Sedan 1988 uppträder han nästan uteslutande med Götz Alsmann Band. Efter sina första erfarenheter som radioprogramledare kom han i mitten av 80-talet till TV. Sin största framgång hade han med den glada, anarkistiska liveshowen ”Zimmer frei”, som han mellan 1996 och 2016 ledde tillsammans med Christine Westermann. Just nu är Alsmann ute på turné med programmet ”Götz Alsmann ... in Rom”.
Speldatum och mer information:
Mer information finns på Götz Alsmanns hemsida.
